Apotekets utbud av febertermometrar
Nästa reflektion rör – som rubriken antyder – Apotekets utbud av febertermometrar. Som den relativt ny in- och utflyttade unge man jag är hade jag nämligen inte hunnit införskaffa någon febertermometer till mitt nya hushåll och när min kombo hastigt insjuknade i vad han påstår var antingen svininfluensa, körtelfeber eller bådadera (min diagnos är hypokondri) var jag därför tvungen att ge mig ut för att prospektera termometmarknaden¹. Det låg givetvis nära till hands att gissa att att vårat vid tidpunkten statliga Apoteket var termometerdistrubitörer, varför jag gick in på ett apotek för att se vad de hade att erbjuda i termometerväg.
Efter att ha lyckats navigera mig till förkylningsavdelningen fann jag också snart termometerhyllan. Utbudet var typiskt folkhemssocialistiskt; det fanns endast ett enda termometermärke att välja på. Vad som däremot var intressant var att det fanns tre olika varianter av dessa febermätningsdon, alla pedagogiskt märkta med varsin färg. Det fanns en termometer – den röda – avsedd för munhålan. Det fanns också en – den gröna – som man skulle trycka upp i stjärten. Innan jag går in på den tredje termometervarianten vill jag endast kort klargöra min åsikt om stjärttermometrar: Jag har alltid undrat varför man skall köpa en rövtermometer när man faktiskt kan mäta febern på ett behagligare vis. Jag vet att man tydligen uppnår högre precision i rektum, men tycker fortfarande inte att decimalerna i mätningen är så viktiga att det motiverar att någon skulle vilja sticka upp en mäststicka i anus. Innan jag ens hunnit fullgöra denna reflektion fick jag emellertid syn på den tredje varianten i denna termometersexkursion; den som var avsedd för både mun- och rövhåla och som med sitt dubbla användningsområde var typ tjugofem spänn dyrare. Jag funderade kort över vem som skulle vilja betala extra för att åtnjuta privilegiet att först kunna köra termometern i mumindalen för att vid nästa mätning sedan stoppa in den i munnen. Det kändes nästan litet perverst. För visst hade det varit helt okej om de sålt endast termometrar som funkade i såväl mun- som rövhåla – det låter ju inte så konstigt att den fungerar i valfritt hål – men när upplägget var som det var med de olika färgerna och prisskilnaderna så kändes det nästan som att den dubbelfunktionella ”ass to mouth”-termometern marknadsförde sig genom att just poängtera att man kunde ha den i ändan i ena sekunden för att sedan utan problem stoppa den i munnen.
I egenskap av tråkig människa utan behov av termometerpolygami köpte jag den röda varianten för munhålan. Det visade sig att min kombo efter att ha mätt sin munhåletemperatur kunde konstatera att han inte hade någon feber. Frånvaron av feber var tämligen klar och vi² hade därför inget behov av att kontrollmäta honom i röven. Att avstå från att köpa rövmunstermometern har således hitintills visat sig vara ett klokt beslut.
¹ Uppräkning av de ord i denna text som har ”-termometer” som prefix eller suffix: febertermometern, termometermarknaden, termometerdistributör, termometerväg, termometerhyllan, termometermärke, termometervarianten, stjärttermometrar, rövtermometer, termometerexkursion, ”ass to mouth”-termometern, termometerpolygami, rövmunstermometern. Totalt: 13 st. Slutsats: svenskan är sinnrik då det kommer till att skapa sammansättningar av ord.
² En freudansk felskrivning som jag valt att inte korrigera utan att istället kommentera: Vad fan menar jag med att ”vi” inte hade något behov av att kontrollmäta röven?! Jag ser genast hur jag själv står engagerad med att – likt en småbarnsförälder – stå med min vuxna rumskompis för att köra in en termometer bland torkad skit och kånkelbär.
