Begreppsförklaring: ”ta en öl”¹

28 november, 2009 at 10:57 f m (Alternativa teorier)

Människan har en tendens att utveckla vissa begrepp som sedan kommer att bli standard inom ett område. Ett basalt exempel på ett sådant är då man som typ sjuåring alltid använde sig av orden ”skall vi leka?” då man föreslog för en polare att man skulle träffas, medan man som den mer brådmogne 11-åring man var snabbt anammade det något coolare ”skall vi göra något?”. Av någon anledning hette det ”strula” om man hånglade med någon på en fest då man var fjorton och vid nittons års ålder var ”typ KK” med tjejen som man legat med tre gånger utan att det för den delen ”var något seriöst”. You see the point: vissa uttryck visar sig av någon anledning vara så praktiska att de blir en del av det allmänna språkbruket.

Med detta i åtanke tänkte jag gå in på det – åtminstone för mig – standardiserade begreppet ”ta en öl”. I Göteborg finns nämligen förutsättningar för att faktiskt ”ta en öl”, det vill säga att på en ickefredaglördag sätta sig på ett skönt hak, dricka en öl och snacka strunt medan man ser tiden springa förbi utanför fönstret på den blöta novembergatan. Det går inte i Borås tyvärr. Inte på samma sätt i vilket fall. Nåväl, åter till poängen. Att ”ta en öl” har alltså blivit ett stående uttryck hos mig och min närmsta umgängeskrets. På samma sätt som att ”typ KK” inte alltid var helt sanningsenligt, utan snarare något man drog till med för att det skulle låta coolt, är att ”ta en öl” ett från sanningen ganska fjärran begrepp. Ofta slutar det med 8-10 öl, raglandes ner längs Göteborgs gator på ett solskenshumör som dagen därpå är utbytt mot ett riktigt ruskväder i skallen. Man skulle kunna säga att det nått så långt att alla som använder sig av begreppet ”ta en öl” redan från början vet att de i vart fall kommer hamna närmre scenario 2 (8-10 öl, raglande) än scenario 1 (ta en öl, gå hem i tid, använda tandtråd, borsta tänderna, vika ihop kläderna innan man går och lägger sig etc).

Trots att sanningen är en annan envisas man alltså med att hålla sig till ”ta en öl”. Jag känner att jag nog måste ha för mycket fritid då jag konstaterar att jag faktiskt har funderat kring orsakerna till att man klamrar sig fast vid begreppet. Anyways, nedan följer i random ordning de orsakerna som jag resonerat mig fram till.

1. Det sociala fördömandet. Att dricka 8-10 öl och ragla hem på en tisdag är inte riktigt OK. Av denna anledning känns det skönt att lura sig själv att man faktiskt bara skall ”ta en öl”. Det är ungefär som när man köper en diet coke till sin 1 kg godispåse som man ämnar trycka i sig själv. En dålig form av självbedrägeri, kort sagt.

2. Gränsbrytningskänslan. Som vi alla vet smakar godis bättre på tisdagar, cigaretter blir mer njutbara då de tjuvröks och folkölen var som godast innan man fyllde 18 och faktiskt fick köpa den. Lyckan då man får tillbaka för mycket växel i mataffären består mycket mer i att man kommer undan med något än att man faktiskt tjänar de där åtta kronorna. You get where I’m going: det finns ett självändamål i att bryta mot normer. Att på förhand proklamera att man bara skall ”ta en öl” gör att det på något vis känns litet halvförbjudet att bryta mot planen (”ta en öl”) och trycka gasen i botten. Som vi alla vet är de mest lyckade kvällarna ofta dem som föregicks av de minsta förväntningarna.

3. Internskämtsstatus. På senare dagar – då insikten om att ”ta en öl” är en chimär nått även de minst insiktsfulla – har begreppet kommit att användas som någon typ av internskämt. Man frågar sin ”ta en öl”-invigde broder om han inte skall med och ”ta en öl”, får ett leende och halvsarkastiskt ”jag är gärna med och tar EN öl” till svar. Kanhända en låg nivå på humorn, but that’s the way it works.

4. Terminologiska fördelar/undvikande av begreppsförvrring. Alla som läst på akademisk nivå vet att det är viktigt med en tydlig begreppsbildning. Inom juridiken är detta extremt viktigt; är det något jag lärt mig av två års juridikstudier så är det att det fanimig är skillnad mellan ”särskilda skäl” och ”synnerliga skäl”. Eller varför inte den astronomiska differensen mellan ”icke skäligt” och ”oskäligt”. På samma vis finns det en viss trygghet i det invanda ”ta en öl”-begreppet. Jag vet vad jag får då jag tackar jag till en sådan förfrågan. Om exempelvis Boris hade frågat mig om jag inte hade lust att ”gå till krogen” hade jag undrat vad han egentligen menade: ”är det full utgång eller skall vi bara ta en öl?” hade jag sannolikt frågat. På samma vis hade begreppsförvirring uppstått om Boris frågat mig om jag skulle med och ”ta en öl” och det visade sig att vi faktiskt bara skulle ta en öl. Vid sådana tillfällen måste man enligt framarbetad praxis nämligen lägga till något i stil med ”alltså, verkligen BARA EN öl” och därefter uppge en giltig ursäkt för att inte köra hattrullargasen i botten.

---

¹ Hela inlägget är skrivet under en morgon som föregåtts av att jag kvällen innan varit och ”tagit en öl”. Liggandes i sängen med mysbyxor och torr hals.