Lejonkungen och rojalismen

12 mars, 2010 at 5:21 e m (Alternativa teorier, Rent hat)

Barnprogram har i vissa sammanhang anklagats för att innehålla dolda politiska budskap som syftar till att indoktrinera ungar. Som alltid när det gäller att stöpa barn i uttänkta formar och därigenom frånta dem möjligheten att komma fram till sin egen åsikt väcker fenomenet ibland ilska; reklam riktad mot barn anses ofta omoraliskt och en på ytan harmlös serietidning som Bamse har fått utstå omfattande kritik för sin dolda politiska agenda. Som en motreaktion på hetjsakten på Bamses socialistiska budskap vill jag slå ett slag för att ett annat 80-talistallmängods, ingen mindre än mastodontfilmen Lejonkungen (1994), också innehåller ett taffligt dolt politiskt budskap.

För när man hör Mufasa, med en röst djupare än Marianergraven, förkunna för sin son Simba att ”Jo Simba, men låt mig förklara. När vi dör, blir våra kroppar till gräs… och antiloperna äter gräset. Och så hör vi alla samman, i livets stora cirkel”, så skriker det av überkonservativ rojalism. Det vackra kungariket med den upplyste samt dispotiske härskaren Mufasa. Folkligt stödd är han också (vilket manifesteras i introscenen då Simba visas upp från Lejonklippan och alla djur jublar). Vilken unge ifrågasätter att Simba är född till sin privilegierade titel? Vilken sexåring funderar över det demokratiska underskottet som tycks råda vid Lejonklippan? Vilken skitunge ägnar den patriarkala ordningen där honorna gör allt skitjobb (jagar, tvättar ungarna) en kritisk tanke?

Lejonkungen är, oavsett om man ser det som ett cineastiskt mästerverk, en enda stor orgie i vurmande för neo-konservativa värden (vi har rätt, de har fel), xenefobi (hygienorna är underställda), rojalism och vurmande för kärnfamiljen. Rafiki – akademiker och baian – är också en genuin försvarare av dessa ”ideal” vilket ger intrycket av att hela den politiska ideologi som basuneras ut har en vetenskaplig berättigad grund.

Jag skulle kunna fortsätta. Lejonkungen, en av de mest sedda barnfilmerna, är kort sagt inget annat än ett politiskt verktyg i syfte att kuva befolkningen genom att underminera ett kritiskt förhållningssätt till olika hierarkier. Allt snyggt serverat i ett glittrande disneylogiskt omslag. Frågan vi måste ställa oss är: kan vi tillåta denna hjärntvätt av unga generationer? Skall Mufasa och hans furstedöme – diktatur – få fungera som förebild för framtida samhällssystem? Skall Elton John’s ”Can you Feel the Love Tonight” ersätta den svenska nationalhymnen?

Jag tycker inte det. Det kan låta radikalt, men om vi inte börjar motarbeta Lejonkungen nu kommer vi snart att hamna i en situation där kungen (i vårt fall Karl XVI Gustaf!) återfår sin makt till nackdel för det demokratiska systemet. Vi kommer att få se ett samhälle där gamle Kalle-Gurra själv har att bestämma över Sverige. Som vi alla vet har Kungen uttryckt sin stöd för diktaturen i Brunei. Det är ingen lek detta. Jag vill därför uppmana samtliga mina läsare att anordna VHS- (och eventuellt DVD-)bål där allt material som har någon som helst koppling till Lejonkungen bränns upp. Vidare rekommenderar jag er att aldrig tala om filmen i positiva ordalag och absolut aldrig visa den för människor under 18 år.