Barnet i barmen, supermammor och litet Adolf Hitler
- Vissa vet inte ens hur man håller ett spädbarn. Tänk att såna kan bli föräldrar! Oansvarigt var ordet! Det kanske mest intuitiva förhållningssättet att ha till anklagelsen att ”du vet ju inte ens ur man håller ett spädbarn” (men en kattunge?!) är:
Hon vet inte hur man håller ett barn –> hon vet inte mycket om den praktiska konsten att fostra barn –> hon är en dålig mor
Men jag ser det mer såhär, och det tycker i varje fall jag är en mer rationell och genomtänkt tolkning:
Hon vet inte hur man håller ett barn –> hon vet inte mycket om den praktiska konsten att fostra barn –> hon har förutsättningarna att bli en god mor
Asså, hur svårt kan det vara då!? ;pPPpp;P:PP;PpppPP
Mitt tankesätt bakom detta är att din brist på praktiskhet, den svaghet du visar när du inte tror att du är kapabel att hålla ett litet barn på några kilon, kan du överkomma. Du kommer, ganska snabbt, lära dig att hålla i barn. Och att amma dem. Och att byta dess blöjor. Och, precis som med olyckor, så kommer en svaghet sällan ensam: den kommer ofta tillsammans med en styrka. I ditt fall – i varje fall i mitt fall säger jag som inte heller kan hålla barn så bra – så tror jag att den styrkan är ditt intellekt och ditt goda hjärta.
Eftersom att du på många sätt är född med tummen mitt i hand så har du fått kompensera denna brist med att istället vara litet mer intellektuell, litet mer trevlig. Därför har du också nått längre än alla ”supermammor” intellektuellt och personligen. Istället för att läsa otaliga böcker om hur man skall inreda barnets rum, vad man ska klä det i, vilken välling som är bäst, vad du får och inte får äta under graviditet, amning etc., så kommer du fokusera på andra saker. Att vara en bra människa, en älskande förälder och en betydligt lugnare och harmonisk mor, till exempel. De egenskaperna, som du delvis förvärvat som kompensation för din klumpighet, är betydligt mer värdefulla än allt du kan tänkas uppnå med babysim, mammaklubbar, senaste barnmaten etc.
Barn har ju vuxit upp till livskraftiga individer även innan uppfinnandet av 25000kr-barnvagnen, de fyndiga leksakerna och (för att skämta till det) bröstpumpen. Så länge du inte tappar barnet eller ger dem s.k. skyttegravsfot (eller -röv i detta fallet) för att du inte byter deras blöjor; så lär ju inte barnet lida någon större skada. Du är ändå klok nog att veta ungefär vad ett barn behöver. Du kommer få hjälp av mor, far och deras föräldrar (om de lever) med allt det där praktiska. Däremot kommer de ha svårare att hjälpa dig att vara en harmonisk individ, förälder och mor.
En god mor.
Men eftersom att du redan är – tror jag – harmonisk och – är jag säker på – godhjärtad så är ju inte det ett problem. För att återkoppla till min tes, eller för att tala klarspråk: således
Hon vet inte hur man håller ett barn –> hon vet inte mycket om den praktiska konsten att fostra barn –> hon har förutsättningarna att bli en god mor
Det är därför jag och Lisa och alla andra som är födda med litet praktisk utvecklingsstörning kommer att bli äkta supermammor!
Här har vi en äkta supermamma! Världens bästa om du frågar mig och hon har lärt mig och många andra skitungar både det ena och det andra! Om ni känner en äkta supermamma, så ge henne en kram för tusan!
Finns ju förresten saker som är värre som nästan vuxen än att inte kunna hålla spädbarn på bästa sätt (DN, DN, DN, SvD, Aftonbladet, BT, SVT, SVT, SVT, SR, SR, SR, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, GP, GP, GP, GP). Nu är även familjen, det vill säga modern, föremål för utredning. Undrar just om hon höll bra…
