Den unge herr Waerns liv och lidelser

Nu är det ju bara att luta sig tillbaka och leva lyckliga i alla våra dagar!

21 oktober, 2011 at 9:40 f m (På tapeten)

Tänk vilken mycket bättre plats vår värld blivit under gångna året! Såväl Usama Bin Ladin som Muammar Gadaffi har dött till ackompanjemang av kulspruteljud och pöbelns lyckliga vrål. Nu är det slut med allt det onda, nu har vi äntligen gjort oss av med roten till alla problem. Saddam, Usama, Muammar. Tre stycken misantroper som vi äntligen blivit av med!

Sådär. Nu kan vi väl bli lyckliga. Eller?!

“Men…?”, kan man ju fråga sig om man inte låtit media och amerikanifiering lobotomera ens kritiska tänkande. Vad kunde en kille som Gadaffi ha ställt till med där efter att ha varit jagad av bokstavligen talat hela världen under flera månader? Han uppges ha hittats i ett rör och det sista han sade innan han mötte sin skapare var “skjut inte, skjut inte!“. Det finns också uppgifter om att “folket” slog honom med sina skor så snart de fick lägga vantarna på sin klagoande.

Jag undrar vad som drev exdiktatorn att klamra sig så desperat fast vid makten att han var beredd att gömma sig i ett litet rör i slutet. En så hård kille med terminator-looks som inte var mer än ett skrämt barn i slutändan. Ett tragiskt och ovärdigt människoöde som fick ett lika ovärdigt som tragiskt slut.

Det är inte så svårt att ställa sig frågan vad Gadaffi ville uppnå när han förklarade krig mot hela världen och gjorde sitt yttersta för att tillfoga sitt folk maximal skada i takt med att hans maktimperium bröts ner. Som med så många enkla frågor så är ofta svaret man söker enkelt: han var galen, han var ond, han var Gadaffi.

Frågan vad vi har uppnått är inte lika lättbesvarad. Vad ville vi? Vad tänkte vi när vi ledde och följde denna maniska jakt på en man i den afrikanska öknen? Att den kostat oss miljarder är inget att snacka om, men vad har vi fått tillbaka? En blodig persedel? En sinnesfrid som är lika nedsmutsad av våld och blodtörst som Gadaffi själv?

Jag vill inte försvara vår numera dödade exdiktator. Han lär ha varit rätt kass; som så många andra män (och en och annan kvinna) i vår historia. Däremot vill jag ifrågasätta

1) Varför vi skall lägga så mycket krut på att jaga en enda person? Hur mycket kunde han ställt till med det sista där ute i öknen egentligen?

och

2) Varför vi skall fira så förjordat när han dör?

I fallet Usama bin Ladin var det ju om möjligt ännu värre. Jag kan faktiskt inte begripa hur vi efter ett par tusen år av civilisation inte har insett att vårt kollektiva hämndbegär är det som varit drivkraften i mer eller mindre varenda konflikt där mänskligt lidande blivit den enda gemensamma nämnaren. Israel-Palestina. Folkmordet i Rwanda. Kriget i Afghanistan. Inbördeskriget på Balkan.

Tycker att folk borde tvångsordineras att lyssna till Kjell Höglunds “Häxprocess” på repeat och sedan fundera litet över vad det är han sjunger om, egentligen.

Sedan Saddam dog har situationen i Irak blivit mångaldigt bättre. Ett riktigt paradis där charterturisterna köar!

Givetvis måste det också ljugas om hur han dog. Skott i pannan eller misshandlad av pöbeln?! Pinsamt nog går också världens ledare, de kloka och folkvalda representanterna, ut och hyllar det fullständigt meningslösa dödandet av Gadaffi. Obama, högsta hönset i den mest destruktiva terrorcell som styr vår enda jord, konstaterar att det rört sig om “lyckad amerikans utrikespolitik.” Jag tycker att han förtjänar ett till fredspris! Istället för att syssla med att få ordning på krisande finanser och mänskligt lidande inom och utom sin egen nationsgräns så står de och skrattar gott över att Gadaffis blod har spillts.

Idag dansar folket på Tripolis gator. Men vad dansar de för utom att en man har dött? Att Libyen befriats? Att allt kommer att bli bra. Statistiskt sett ser det riktigt svart ut för Libyen. Länder med statsstyren sprungna ur våldsrevolutioner slutar i nio fall av tio med… våld.

Ytterligare en kille som fick sätta livet till i jakten på vår lycka. Tänk så mycket bättre allt blivit sen han dog!

Fler länkar om blodsoffret: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,  SVT, SVT, SVT, SR, SR, SR, SR, GP, GP, BT, BT, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen.