William, som jag skrev om igår, har nu inlett ett ofrivilligt mordförsök mot Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson

Om det stämmer som Williams spöktwittrare skriver skulle detta med stor sannolikhet innebära i varje fall början på slutet för sverigedemokraterna. Att ha journalisters mail – att äventyra källskyddet – anses djupt omoraliskt och felaktigt i Sverige. För att inte tala om att tjuvsnoka på andra och därigenom bryta mot den för oss viktiga sekretessen. Nej, tror i varje fall Jimmie kan börja packa sin väska och åka tillbaka dit han hör hemma om det visar sig om att han själv varit en av de som haft tillgång till uppgifterna.

Nu är det väl bara att be till Odin att Jimmie tar sina fula jävla kläder och åker hem till sitt kära Skåne

Det räcker nog att han hade vetskap om att det förekom i nedre led: det är litet det som är bieffekten av att göra ett helt parti till partiledarens ansikte. Man får ett större ansvar; man måste vara perfekt. Om Jimmie har stulit information kommer domen inte vara nådig. Då blir han jagad ur sitt älskade Sverige och han lär inte vara välkommen tillbaka här på ett bra tag. Väntar med spänning på nästa kapitel!

Fler artiklar: GP, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Realisten, BT, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, SVT, SVT, SVT, SR, sr sjuhärad, Resumé, Resumé, Resumé, Resumé, Resumé, Resumé, DN

Nu är det i alla fall säkert att vi har en representant för landets missbrukare i Sveriges riksdag: William Petszäll

Klippt och klistrat från BT.se

Riksdagsledamoten och politiske vilden William Petzäll från Borås har tvångsomhändertagits enligt lagen om vård av missbrukare efter att ha kommit in med ambulans till akuten i Varberg.

Det var natten till den 17 oktober som han kom in till sjukhuset i Varberg. William Petzäll var då så påverkad av valium och metadon att han fick vårdas på intensiven och enligt läkaren där ”far han mycket illa av sitt missbruk”.

William Petzäll har flera gånger kallats till socialtjänsten i Varberg på grund av sitt missbruk, men han har hela tiden avböjt eller helt enkelt inte dykt upp när han skulle.

Nu vårdas han på ett behandlingshem i Varberg.

Själv motsätter sig William Petzäll fortsatt vård, varpå socialnämnden sett sig tvungen att tvångsomhänderta honom eftersom de misstänker att hans missbruk annars kan leda till att han dör.

BT har tidigare skrivit om Petzälls missbruksproblem som också ledde till att han petades av sitt tidigare parti Sverigedemokraterna och blev politisk vilde i riksdagen.

BT har varit i kontakt med både William Petzälls mamma och advokatbyrån där William Petzälls juridiska ombud finns. Ingen av dem vill kommentera saken.

Måste säga att jag känner mig illa medtagen av hur det går för William. Han är ettt så tragiskt exempel på hur förvridna idéer, bristande utbildning, omogenhet och för mycket pengar kan ställa till det. Metadon används som substitut för heroinmissbrukare och är som sådan en tung drog. Valium är ju inte heller att leka med. Han är långt nere i skiten, William Petzäll. Nu har han dessutom fyrat av anklagelser om spioneri hos politiska motståndare. Om det stämmer som han säger, att Jimmie har haft tillgång till journalisters och politikers mailkorrespndens är det högst beklämmande, närmsta parallellen är när LUF hade snott åt sig SSU:s inloggning till ssu-nätet. Då var Leijonborg riktigt illa ute. Eftersom att detta rör sig om moderpartiet och inte ett ungdomsförbund är situationen – om den är sann – givetvis väldigt allvarligt för Jimmie. Petzäll själv hävdar att hans Twitter blivit kapad, snacka om cirkus!

William Petzälls blogg.

Tycker att vi, i allt detta höst och Petzäll-mörker skall försöka se ljuset från dess ljusa sida. Som Tomas Jisander, ungefär.

Expressen, BT, BT, BT, BT, BT, BT

Nu måste vi sluta fascineras av Jisander!

Om den exlevande libyern Kadaffi: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,  SVT, SVT, SVT, SR, SR, SR, SR, GP, GP, BT, BT, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen.

Sådär. Nu kan vi väl bli lyckliga. Eller?!

”Men…?”, kan man ju fråga sig om man inte låtit media och amerikanifiering lobotomera ens kritiska tänkande. Vad kunde en kille som Gadaffi ha ställt till med där efter att ha varit jagad av bokstavligen talat hela världen under flera månader? Han uppges ha hittats i ett rör och det sista han sade innan han mötte sin skapare var ”skjut inte, skjut inte!”. Det finns också uppgifter om att ”folket” slog honom med sina skor så snart de fick lägga vantarna på sin klagoande.

Jag undrar vad som drev exdiktatorn att klamra sig så desperat fast vid makten att han var beredd att gömma sig i ett litet rör i slutet. En så hård kille med terminator-looks som inte var mer än ett skrämt barn i slutändan. Ett tragiskt och ovärdigt människoöde som fick ett lika ovärdigt som tragiskt slut.

Det är inte så svårt att ställa sig frågan vad Gadaffi ville uppnå när han förklarade krig mot hela världen och gjorde sitt yttersta för att tillfoga sitt folk maximal skada i takt med att hans maktimperium bröts ner. Som med så många enkla frågor så är ofta svaret man söker enkelt: han var galen, han var ond, han var Gadaffi.

Frågan vad vi har uppnått är inte lika lättbesvarad. Vad ville vi? Vad tänkte vi när vi ledde och följde denna maniska jakt på en man i den afrikanska öknen? Att den kostat oss miljarder är inget att snacka om, men vad har vi fått tillbaka? En blodig persedel? En sinnesfrid som är lika nedsmutsad av våld och blodtörst som Gadaffi själv?

Jag vill inte försvara vår numera dödade exdiktator. Han lär ha varit rätt kass; som så många andra män (och en och annan kvinna) i vår historia. Däremot vill jag ifrågasätta

1) Varför vi skall lägga så mycket krut på att jaga en enda person? Hur mycket kunde han ställt till med det sista där ute i öknen egentligen?

och

2) Varför vi skall fira så förjordat när han dör?

I fallet Usama bin Ladin var det ju om möjligt ännu värre. Jag kan faktiskt inte begripa hur vi efter ett par tusen år av civilisation inte har insett att vårt kollektiva hämndbegär är det som varit drivkraften i mer eller mindre varenda konflikt där mänskligt lidande blivit den enda gemensamma nämnaren. Israel-Palestina. Folkmordet i Rwanda. Kriget i Afghanistan. Inbördeskriget på Balkan.

Tycker att folk borde tvångsordineras att lyssna till Kjell Höglunds ”Häxprocess” på repeat och sedan fundera litet över vad det är han sjunger om, egentligen.

Sedan Saddam dog har situationen i Irak blivit mångaldigt bättre. Ett riktigt paradis där charterturisterna köar!

Givetvis måste det också ljugas om hur han dog. Skott i pannan eller misshandlad av pöbeln?! Pinsamt nog går också världens ledare, de kloka och folkvalda representanterna, ut och hyllar det fullständigt meningslösa dödandet av Gadaffi. Obama, högsta hönset i den mest destruktiva terrorcell som styr vår enda jord, konstaterar att det rört sig om ”lyckad amerikans utrikespolitik.” Jag tycker att han förtjänar ett till fredspris! Istället för att syssla med att få ordning på krisande finanser och mänskligt lidande inom och utom sin egen nationsgräns så står de och skrattar gott över att Gadaffis blod har spillts.

Idag dansar folket på Tripolis gator. Men vad dansar de för utom att en man har dött? Att Libyen befriats? Att allt kommer att bli bra. Statistiskt sett ser det riktigt svart ut för Libyen. Länder med statsstyren sprungna ur våldsrevolutioner slutar i nio fall av tio med… våld.

Ytterligare en kille som fick sätta livet till i jakten på vår lycka. Tänk så mycket bättre allt blivit sen han dog!

Fler länkar om blodsoffret: Aftonbladet, Aftonbladet, Aftonbladet, DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD,  SVT, SVT, SVT, SR, SR, SR, SR, GP, GP, BT, BT, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen.

Vad har Bildt gjort och inte gjort? Vad har han sett mellan fingrarna och vad har han inte set?

Ibland så tror jag att jag har litet av en spåkula någonstans i skallen. Nu blir Bildt hörd av åklagare angående sitt ansvar som styrelseladamot för Lundin Petroleum. Under tiden rasar Juholt-karusellen här på hemmaplan och i Libyen firar folket en mans död. Man börjar fundera litet på hur det är ställt med vår planet och mäsnklighet, egentligen.

Han dog som världens ensammaste människan. Vad var det som drev honom det sista, kan man fråga sig.

DN, SVT, SVT, SR, SR, GP, GP, BT, BT, Expressen, Expressen

Borås-polis omhändertog nykterist och fick lida pin. Tur att man inte bor kvar.

Jaha. Bifogar jag denna artikel för att göra någon poäng med tunnelbanevakterna jag tidigare skrivit om? Ett halvhjärtat försök att visa att vänner av ordning minsann också är vänner av våld och oordning? Nej. Jag tycker dels att det är litet komiskt och jag tycker dels att det är väldigt pinsamt för alla parter: pinsamt för mig som f.d. boråsare, pinsamt för berörd polis, men inte minst pinsamt för hans kollegor som med hög sannolikhet begått brottet mened genom att ljuga i rättegången och säga att inget våld har förekommit. Bifogar ytterligare ett urklipp från artikeln för att låta båda sidor komma till tals:

– Han dunkade mitt huvud mot bilen tre, fyra gånger så att jag fick ett sår i pannan. Jag var inte aggressiv och slutade med alkohol för 40 år sedan, sa den omhändertagne mannen under rättegången.
– Jag upplevde att han luktade alkohol. Jag rörde inte hans huvud och vet inte hur han fick skadan, sa polisen.

Enligt artikeln var polismannen nämligen också åtalad för att ha brukat obefogat våld mot mannen. Målsäganden hävdar att polismannen slagit hans huvud upprepade gånger mot bilen. För att åklagare skall välja att åtala måste han anse det sannolikt att fällande dom kan följa. Fällande dom skall i sin tur endast avkunnas om rätten anser att det ställts bortom rimligt tvivel att brott begåtts. Vid bevisvärdering tillskrivs polisvittnen högre trovärdighet än andra vittnen eftersom att de är… poliser. Eftersom att två kollegor till den tilltalade polisen vittnat att inget våld förekommit så frias han givetvis på grund av bristande bevisning.

Men både tings- och hovrätt friar polisen från vållande till kroppsskada. Det anses inte bevisat att han dunkade mannens huvud mot bilen och hans kollegor vittnade om att de inte sett något sådant.

På grund av bevisregler kan man alltså relativt lätt undgå fällande dom trots att man är skyldig. I de allra flesta fall är den frigivne skyldig, men det är så att säga något man får stå ut med för den ädla principen om ”oskyldig till dess motsatsen bevisad”. Att den omhändertagne mannen skulle ljuga i rätten, och därmed riskera att bli dömd för falsk tillvitelse, är väl inte omöjligt. Klart att han kände sig arg och kränkt när han blev felaktigt behandlad. Att polisen – som tidigare visat sig strunta helt i en korrekt rättstillämpning – skulle ljuga och dessutom få sina kollegor att vittna i linje med hans historia känns dock närmre till hands. I brist på bevisning får vi väl dock låta det vara osagt.

Om det är så att de båda poliserna ljugit i rätten, det vill säga är brottsliga poliser, är detta minst sagt beklämmande. Det kan benämnas korruption, det kan benämnas rättsröta men oavsett vad man kallar det så är det väldigt illa. Det betyder också att poliserna som vittnat anser att äkta maktmissbruk är bättre än fingerat alkoholmissbruk. Konstig åsikt, enligt mig. Kan det ha någonting med kollegiala överväganden att göra, månne? Har boråspoliserna som vittnat till den fyllehatande polisens fördel något gemensamt med Walking to Borås kanske?

Borås eget nationalmonument: "Walking to Borås". Eller Pinocchio, som den kallas i boråsmun. Det var såklart omöjligt att hitta en bild med blå himmel i bakgrudnen.

För att återkoppla till min introduktion. Vissa kanske tror att jag hyser något förakt mot vår ordningsmakt. Jag har ju trots allt två gånger på ganska kort tid kritiserat de som praktiserar det svenska våldsmonopolet. Så okomplex skulle jag dock inte vilja säga att jag är. Anledningen till att jag väljer att skriva om övervåld och rättsövergrepp från polis- och vaktskrået är för att jag tycker att deras jobb är otroligt viktigt.

Med rätten att bruka våld kommer ett enormt ansvar. Ett ansvar jag själv inte anser mig mogen att ta.När jag menar att någon beter sig olämpligt i denna yrkesgrupp tycker jag därför att det är av yttersta vikt att detta visas för allmänheten: som en representant för det allmänna måste de nämligen kunna stå för varenda liten handling, varenda litet omhändertagande och varenda litet ord de säger i rätten.

Polisens ansvarsnämnd har tidigare förklarat att han får behålla jobbet om det blir fällande dom.

Polismannen i Borås fick behålla sitt jobb. Frågan är vad som hänt med mitt egna jobb om jag på falska grunder anklagat någon för fylla, eventuellt slagit deras huvud mot en bilhuv och sedan tvingat med dem till en sketen cell? Kom inte med argument om vad som ingår i min arbetsbeskrivning och jämför det med poliser, för det här ingår absolut (hoppas jag!) inte heller i den aktuelle polisens anställningskontrakt.

Fler artiklar om nämnda case: BT, DN, Ekonominyheter, GP, Aftonbladet

Artiklar om tunnelbane-caset: DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SR, SVT, SVT, SVT, SVT, GP

Efterföljande plankningsdebatt: DN, DN, DN, DN

Vissa vet inte ens hur man håller ett spädbarn. Tänk att såna kan bli föräldrar! Oansvarigt var ordet! Det kanske mest intuitiva förhållningssättet att ha till anklagelsen att ”du vet ju inte ens ur man håller ett spädbarn” (men en kattunge?!) är:

Hon vet inte hur man håller ett barn –> hon vet inte mycket om den praktiska konsten att fostra barn –> hon är en dålig mor

Men jag ser det mer såhär, och det tycker i varje fall jag är en mer rationell och genomtänkt tolkning:

Hon vet inte hur man håller ett barn –> hon vet inte mycket om den praktiska konsten att fostra barn –> hon har förutsättningarna att bli en god mor

Asså, hur svårt kan det vara då!? ;pPPpp;P:PP;PpppPP

Mitt tankesätt bakom detta är att din brist på praktiskhet, den svaghet du visar när du inte tror att du är kapabel att hålla ett litet barn på några kilon, kan du överkomma. Du kommer, ganska snabbt, lära dig att hålla i barn. Och att amma dem. Och att byta dess blöjor. Och, precis som med olyckor, så kommer en svaghet sällan ensam: den kommer ofta tillsammans med en styrka. I ditt fall – i varje fall i mitt fall säger jag som inte heller kan hålla barn så bra – så tror jag att den styrkan är ditt intellekt och ditt goda hjärta.

Eftersom att du på många sätt är född med tummen mitt i hand så har du fått kompensera denna brist med att istället vara litet mer intellektuell, litet mer trevlig. Därför har du också nått längre än alla ”supermammor” intellektuellt och personligen. Istället för att läsa otaliga böcker om hur man skall inreda barnets rum, vad man ska klä det i, vilken välling som är bäst, vad du får och inte får äta under graviditet, amning etc., så kommer du fokusera på andra saker. Att vara en bra människa, en älskande förälder och en betydligt lugnare och harmonisk mor, till exempel. De egenskaperna, som du delvis förvärvat som kompensation för din klumpighet, är betydligt mer värdefulla än allt du kan tänkas uppnå med babysim, mammaklubbar, senaste barnmaten etc.

Barn har ju vuxit upp till livskraftiga individer även innan uppfinnandet av 25000kr-barnvagnen, de fyndiga leksakerna och (för att skämta till det) bröstpumpen. Så länge du inte tappar barnet eller ger dem s.k. skyttegravsfot (eller -röv i detta fallet) för att du inte byter deras blöjor; så lär ju inte barnet lida någon större skada. Du är ändå klok nog att veta ungefär vad ett barn behöver. Du kommer få hjälp av mor, far och deras föräldrar (om de lever) med allt det där praktiska. Däremot kommer de ha svårare att hjälpa dig att vara en harmonisk individ, förälder och mor.

En god mor.

Men eftersom att du redan är – tror jag – harmonisk och – är jag säker på – godhjärtad så är ju inte det ett problem. För att återkoppla till min tes, eller för att tala klarspråk: således

Hon vet inte hur man håller ett barn –> hon vet inte mycket om den praktiska konsten att fostra barn –> hon har förutsättningarna att bli en god mor

Det är därför jag och Lisa och alla andra som är födda med litet praktisk utvecklingsstörning kommer att bli äkta supermammor!

Här har vi en äkta supermamma! Världens bästa om du frågar mig och hon har lärt mig och många andra skitungar både det ena och det andra! Om ni känner en äkta supermamma, så ge henne en kram för tusan!

Finns ju förresten saker som är värre som nästan vuxen än att inte kunna hålla spädbarn på bästa sätt (DN, DN, DN, SvD, Aftonbladet, BT, SVT, SVT, SVT, SR, SR, SR, Expressen, Expressen, Expressen, Expressen, GP, GP, GP, GP). Nu är även familjen, det vill säga modern, föremål för utredning. Undrar just om hon höll bra…

Juholt verkade hyfsat oberörd i debatten. Han var möjligen en aning trevande inledningsvis, men sedan ångade han på som vanligt.

DN:s direktrapportering

Svenska Dagbladets direktrapportering

Kände inledningsvis att jag inte riktigt orkade med att kommentera Juholts lägenhetsaffärer som nu lett fram til att han är den minst betrodde s-ledaren genom tiderna. Den stora frågan är, som sedvanligt, om Juholt har haft uppsåt till sitt bidragsfuskande. Om han gjorde det ”med vilje” eller om ”det inte var meningen, ju!”.

Håkan Juholt ska köra på i riksdagen klockan 09:00 idag

Å ena sidan är det svårt att tro att en s-ledare skulle fortsätta att fuska med några tusen i månaden och därigenom riskera allmänhetens förtroende. Å andra sidan är det nästan lika svårt att tro att Juholt aldrig gjorde reflektionen ”ska de verkligen betala för min sambo som inte har någonting att göra med mitt politiska uppdrag att göra?”. Personligen har min gissning pendlat ganska frenetiskt, vilket kanske belyser det uppenbara: ingen vet ännu och sannolikt kommer ingen att få veta om Juholt fuskat medvetet.

Intressant är i vart fall hur svensk media går igång på ett så relativt litet bedrägeri som det eventuellt rör sig om. Vi snackar ju trots allt om ett drev som var i samma dimension som när dåvarande arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin hade köpt sex och till slut valde att avgå. Sexköp anses ju vara djupt omoraliskt i Sverige; betydligt värre än att bidragsfuska.

Carl Bildt var styrelseledamot i Lundin Petroleum som förmodligen köpte människoliv. Företaget har, med större sannolikhet än Juholt får man nog säga, uppsåtligen gjort sig skyldiga till bland annat mord på flera människor i Sudan. Jämför vi med exempelvis Italien – på intet sätt ett politiskt föredöme! – skulle Berlusconi nog inte ens behöva förklara om han fuskat, även om det var uppenbart att han gjort det uppsåtligen. Än mindre om han köpt sex.

Jag vill inte göra någon höger-vänsterpolitisk poäng med jämförelsen, utan snarare peka på hur svensk media och kanske i förlängningen även svenska folket felprioriterar i sitt utdelande av moralkakor. Antagligen handlar det om den sedvanliga oförmågan att bortse från effekterna av ett felsteg, som vid toblerone-affären, och istället lägga krut på ”det var ju fel”-argumentet. Eftersom att massmord och förföljelse i afrikanska länder inte riktigt inryms i den svenska politiska moralmedvetandet, är det heller inte så viktigt.

Om tio minuter är det dags för partiledardebatt där Juholt kommer att delta. Ska försöka slänga ett getöga på den och fundera kring Juholts själsliga balans.

Fler artiklar om Juholt-affären: DN, DN, DN, DN, DN, GP, GP, GP, SvD, SvD, SvD, SR, SR, SVT, SVT, SVT, SVT

Marcus Birro andas ut efter cirkusen

Marcus Birro har nu fått litet tid att smälta och reflektera. Fått perspektiv. Nu talar han öppenhjärtigt ut om det tumult som omgett hans person under de senaste veckorna. På en vecka har Birro genomgått en metamorfos: från journalist, till blivande kd-ledare, till arbets- och hemlös f.d. kd-ledarkandidat, till nytt jobb på Expressen. Birros Bord.

Hoppas och tror att Cirikus Birro nu är över. Att Birro är nöjd. Att han håller sig till sitt Birro. Orkar fan inte kommentera honom längre. Med detta sagt vill jag passa på att få smälta och reflektera litet också. Jag gillar Marcus Birro. Inte för att han gör sig själv till åtlöje från tid till annan, utan för att han följer sitt hjärta. Det är absolut inte synd om honom, som han själv ofta vill göra gällande. Att det är synd om någon är heller inte enligt mig en god anledning att tycka om någon, det är så att säga två olika saker.

Min bild av Marcus är att han är en jordnära, empatisk och trevlig kille. Hans största problem verkar vara hans osäkerhet; en konflikt mellan den person han egentligen är och den han vill framställa sig som. Möjligen är det litet synd om honom, ändå.

Aftonbladet,

Hägglund skriver bland annat

Krisens upplopp har inte präglats av sådana kristna värden som benämns måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, ansvarsfullhet, pålitlighet och ärlighet.

Det går snabbt att konstatera att händelser som invasionen av Irak, pedofilskandaler, angrepp mot homosexuella som ännu pågår, inkvisition, korståg och kvasiutrotning av sydamerikanska indianer med mera inte prägats av sådana kristna värden. Ändå är samtliga av ovan nämnda gärningar utförda av grupper av människor och organisationer som till övervägande del bestått av personer som är eller har varit kristna.

Vare sig det handlar om att spekulera bort sparkapital eller om att försätta stater på gränsen till bankrutt så är det uttryck för samma sak. Känslan av ansvar för framtida generationer har ersatts av en bekymmerslös, lättsinnig otålighet att maximera nyttan för dagen.

Här undrar man ju också. Vilket land var det som initierade finanskrisen? Man brukar tala om det relativt sett tokkristna USA. Vilket land går det sämst för just nu? Man brukar tala om Grekland, också det ett land som är starkt präglag av kristendomen. De andra krisapostlarna som nämns är Irland, Spanien, Portugal och Påvens ”hemland” Italien. Hyfsat kristna länder. Sverige, ett av de minst religiösa länderna i världen, anses vara en av de stater som klarat sig bäst genom krisen.

Göran Hägglund är måttfull, förvaltande, ödmjuk, ansvarsfullt, pålitlig och ärlig. Och kristen.

Jag skall vara snäll mot er som inte håller med mig och ge er ett argument: att det finns en rad praktiska exempel på att det inte går att göra någon koppling mellan kristendom och måttfullhet, förvaltarskap, ödmjukhet, ansvarsfullhet, pålitlighet och ärlighet gör inte att det är kristendomen som sådan det är fel på. Om ni godkänner det argumentet måste ni dock också godkänna att kommunism inte är fel, ”även om det inte fungerar i praktiken”. Annars är ni inkonsekventa.

Det där med ”fungerar inte i praktiken”-argumentet kan dock göras gällande mot såväl kommunism som kristendom. Det kan vara svårt att förstå varför Göran Hägglund väljer en så svag argumentationslinje när han skall kandidera för att bli återvald som partiledare för kd. Min kritik är uppenbar, den är enkel och kräver inte mycket eftertanke. Det lär också bli den praktiska reaktionen mot artikeln: ”är inte det där att kasta sten i glashus?”.

Om man istället ser det från perspektivet att kristdemokraterna med sina få procent är ett nischat parti som följer samma väljarraggarlogik som på raggning krogen: det gäller att sticka ut så att ett fåtal fastnar i nätet. På med den turkosa skjortan: det handlar inte om att nå ut till massorna, för du kan inte ligga med alla på hela stället. Det är sossarna och moderaternas jobb att falla för grupptryck. Många talar om att vänstern framför en politik med utgånget datum. Samma gäller kd. För att vinna väljare hos de extremt små fragment som kristdemokraternas idéer har gehör behövs en radikalisering. Annars får man förlita sig på de så kallade sympatirösterna under nästa val. Göran Hägglund, som tar kristendomen i munnen på ett sätt som får en att tro att det är 1911 och inte 2011, vet mycket väl att han flirtar med ”högerfalangen”. Den högerfalang som anses tillhöra Odell. Det finironiska i kråksången är att det är Göran Hägglund själv som ”förnyat” Kristdemokraterna från att vara ett tydligt kristet parti med Alf Svensson till att idag vara ett, tja, jag vet inte riktigt.

Hur jag än läser artikeln kan jag inte göra någon annan tolkning än att Hägglund tänker strategiskt. Han vill stjäla högerfolket inom kd. Han slickar åt höger eller möjligen uppåt om Gud mot förmodan finns just där och om nu Gud mot förmodan är kristen. Han vill inte övertyga mig och de andra uppskattningsvis 95 % som är kritiska nog att inse att det inte är brist på några jävla kristna ideal som orsakat den ekonomiska krisen. Brist på ideal, visst, men de egenskaper han räknar upp är väl mer eller mindre typiskt för varje gängse morallära. Vad skall vi med Jesus till? Kan vi inte vara måttfulla, förvaltande, ödmjuka, ansvarsfulla, pålitliga och ärliga utan honom? Vad gjorde folk innan kristendomen?

Innan ni håller med mig för mycket rekommenderar jag att läsa artikeln i sin helhet. Jag har ju endast plockat ett par citat från artikeln som för övrigt handlar om en hel del annat. Det rör sig dock inte om lösryckta citat även om de endast är en del av en större helhet.

Mer av mig om kd-krisen (och Marcus Birro): ”Kristdemokrater eller …demokrater?”, ”Odell kör på som en gris i en pôse!”, ”Cirkus Birro närmar sig sin Grande Finale!”, ”Marcus Birro blir hemlös!”, ”Marcus Birro: Kristdemokraternas illojalaste partiledarkandidat”

Fler artiklar på samma ämne: Expressen, Aftonbladet, DN, GP, SvD, BTFler artiklar: SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SVT, SR, SR, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet, Aftonbladet, Expressen, Expressen, DN, DN, DN, GP, GP, BT, SR, SR, SR, SR, SR,

Andra bloggar: ”Sossar i snålblåst, ekonomiskt sinnade kristdemokrater och en rodnande utrikesminister”, ”Hägglund borde läsa Marx”, ”Egennyttas system – egoismens ideologi”, ””Brist på kristna värden är det som ligger bakom skuldkrisen””, ”Skuldkrisen: Zombie nej. Troll nej. Kunskap ja.”, ”Svammelakuten! En ny opinionsbildande idé kläckt av oss!”, ”Svammelakuten! En ny opinionsbildande idé kläckt av oss!”, ”Predikaren 1:18”